drömmar om teorier.

Är så djupt i teorierna nu så att de till och med uppenbarar sig i mina drömmar.

I början av veckan skrev jag klart avsnitten om diskurs, språk och makt och nu är jag knee deep in genusteorier. Vi snackar Simone de Beauvoir, Judith Butler, Stoller, och tidigare forskning kring dokumentation i skolan och skapande av identitet och kön. Det är så intressant att läsa teorierna och såå jobbigt att läsa om alla stereotypa roller för flickor och pojkar. 

Att fördela ordet i klassrummssituationer är inte alltid jämnt och rättvist, och framförallt svårt. Det finns studier där lärare aktivt tänkt 50/50 när hen givit ordet till eleverna i klassrummet vilket resulterat i att flickorna känt sig obekväma och pojkarna orättvist behandlade. 

Så även om tanken är god lever föreställningarna om "de tysta flickorna" och "de pratiga pojkarna" kvar. Nu menar varken jag eller forskningen att det är svart eller vitt. Det finns pojkar som anses besitta "feminina egenskaper" och flickor som anses besitta "maskulina egenskaper". Men det är just det som jag inte kan komma förbi. Om både flickor/kvinnor och pojkar/män besitter feminina/maskulina egenskaper, handlar det inte egentligen om mänskliga egenskaper? Måste vi kategorisera i enlighet med kön? 

Vissa teoretiker hävdar att kategorisering är ett sätt för människan att hantera en kaotisk värld. Är behovet av kategorisering efter kön/ålder/nationalitet nödvändigt eller finns det ett annat val?